Intervju med koreografen Örjan Andersson

0
Örjan Andersson 2019_ photo David Thibel

Ikväll har Skånes Dansteater premiär på sitt nya Verk requiem  av den prisbelönta koreografen Örjan Andersson tillsammans med Scenografen Bente Lykke Möller . Verket kommer att spelas på Malmö Opera med full kör och Symfoniorkester

Ung och Gammal som Dansare 

Jag har dansarna som en grund och sedan kan jag blanda upp det med musiker och sångare . Alla har vi kroppar alla har vi en ålder och alla kan vi röra på oss . Sen är det  upp till mig att hitta nycklar till att göra något av det.  Jobbar jag  med en dansare som är 20 år och en dansare som är 35-40 så är det en stor skillnad i hur den dansaren är i sitt uttryck. Du kan repetera med en 20 åring i oändlighet, då de tar aldrig slut  medan är dansaren 40 år så måste du jobbar lite mer intelligent med dem annars blir det ingen premiär. 

Om Requem och en central trappa 

Det är en dödsmässa och en bön för de som gått hädan, och om man läser texten så är den ganska brutal . Vi vill ju gärna komma uppåt och inte neråt. Det är ett tillstånd av limbo. Då tänkte jag och Bente att en trappa är någonting som binder samman två rum och det började vi jobba med ganska direkt. Sedan är det också en praktisk sak . har du en trappa ut mot publiken då ser du ju även de som är längst bak. I de gamla operahusen, Stockholm t.ex , där har de en lutande scen som det inte finns så många kvar av i Europa. Man gjorde det på 1700-talet av en anledning, att man skulle se de som stod längst bak. 

Om Musiken 

Musiken  är tacksam att jobba med för det ligger lite i Mozarts natur att göra lätt musik.  Texten är ganska mörk med domedags tema , men hans musik är otroligt lätt , oftast till och med dansant.  Vi skjuter in en elektronisk ljudbild som är mer samtida för att få fram en dualitet som inte bara är Mozarts Requiem . Verket anser jag att  det går inte  att göra del för del med bara Mozart .Det finns ingen struktur i det , det skall helst vara en präst emellan varje del som mässar och säger någonting innan nästa del. Om man bara gör låt efter låt så blir den formen odräglig.

Koreografin i trappan 

Det är ett monumentalt objekt , en större del av scenrummet.  Det blir en del begränsningar. Men konstnärliga begränsningar är ju ofta något som öppnar upp  för andra spännande ideer. Vi varierar scenrummet genom att ändra belysningen och då får trappan en annan karaktär.  Vi började att prata för ett år sedan hur vi skulle gestalta scenrummet.  berättar Bente Lykke Möller 

Bente Lykke Möller står bakom Scenografi och Kostym för Skånes Dansteaters nya verk , Mozarts Requiem som Dans


Vi har gjort trappstegen mycket bredare . Gör man en trappa skall de gå igenom många instanser för godkännande. De är även lite högre för att de skall få ett lite skulpturalt utseende. 

Utmaningarna 

Hela det koreografiska arbetet är en utmaning . Det är  en utmaning varje dag, varje timme. Vi jobbar väldigt mycket på det sättet  att jag ger uppgifter och dansarna löser dem med kropparna . Jag får ju enorma mängder material och att få något slags flöde och någon slags dynamik  i ett ganska statiskt rum är en stor utmaning. Att varje del skall handla om någonting , gå någonstans och ha ett klimax mot slutet . Det är lite som att skriva en bok . 

Vad publiken skall ta med sig hem 

Att de skall vara glada att de är i livet säger Bente med ett leende

Det är en svår fråga då du tar flera 100 beslut varje dag. Jag tänker inte så mycket på hur kommer publiken att reagera på det här eller det här utan jag gör en föreställning som jag kan leva med och tycker om .

Min vision är att göra ett smörgåsbod av intryck och upplevelser där publiken kan välja ut och  prova det som de finner mest intressant. Jag vill inte skriva för mycket på publikens näsa vad verket handlar eller vad de skall rikta sin uppmärksamhet på . Jag jobbar inte på det viset. 

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.