BROADWAYKÄNSLA PÅ MALMÖ OPERA

0
Belle - Sofie Gunnarsson; Odjuret - Fred Johanson Fotograf: Katja Tauberman

Bättre än så här kan det inte bli på Malmö Opera.

Regissören Linus Fellbom börjar med Disneys ramverk och alla klassiska musikalnummer signerade Alan Menken och Tim Rice . Sedan får han tillåtelse av Disney att göra sin egen version av den omtalade musikalen. Lägg till en inovativ ljussättning och en regi som bevarar känslan från den teckande filmen men ändå präglas av Malmö Operas skickliga skådespelare. Då har du skapat Broadway på Malmöscenen.
Även om många har sett Disneys film så skiljer sig musikalen markant från filmen. Kompositören Alan Menken har skrivit flera nya melodier till musikalen med text av Tim Rice som skrev sångerna som Elton John sjunger i lejonkungen . Malmö Opera har även fått tillstånd av Disney att göra en egen version av den klassiska musikalen. Flera av sångerna har jag aldrig hört förut och de håller lika hög klass som de som finns i Disneys tecknade version. 

Sofie Gunnarsson som är skönheten har en klockren röst som den begåvade Belle. Varm klar och inlevelsefull . Sofie porträtterar Belle på ett uppdaterat trovärdigt sätt som en begåvad kvinna med en stark vilja som inte finner sig i att vara ett kuttersmycke åt en man. 

Fred Johanson som har stor erfarenhet av att spela Prinsen/ Odjuret  från tidigare uppsättningar visar upp en rollkaraktär som fått mogna och utvecklas och har ett helt annat djup än vad vi förknippar med Odjuret. 

 Sofie och Fred har även en underbar kemi tillsammans vilket gör att deras relation blir levande . Vi i publiken blir övertygade om, att även om det är en saga så skulle deras relation även vara möjlig i verkligheten. 

Hans-Peter Eldh är  klippt och skuren som Belles virriga pappa, uppfinnaren Maurice.  Eldh har den unika talangen att få något svårt att se lätt ut, nämligen att få folk att skratta med Maurice och inte åt honom. 

Maurice duett med sin dotter i sången  “Vad som än sker är otroligt bra”

 John Martin Bengtsson som  spelar Kvinnotjusaren Gaston och hans vapendragare Lefou ( Oscar Pierrou Lindén) spelar sina roller på ett nyanserat sätt med glimten i ögat och  undviker därmed att ge dessa spelevinker en stämpel som bengalo.  

Då det förtrollande tjänstefolket innehåller flera starka personligheter är det viktigt att hitta skådespelare som kan fylla upp kostymen i klockan, ljusstaken, tekannan, damvippan, tant garderob  och tekoppen, Det tycker jag verkligen de har lyckats med.

Lumiére /Ljusstaken (Michael Jansson)  som är fransman ger mig samma sköna vibbar som en av mina barndomsidoler, Maurice Chevalier. Jansson är väldigt rolig i sina scener med Clockworth. Han är även galant i paradnumret “Bli vår gäst”

Johannes Wanslow  som gestaltar Clockworth har fått en paradroll där han får spela ut hela sitt register. Situationen när han är med i baletten i det klassiska musikalnumret ”Bli vår gäst” och gör benspark med hela sin otympliga klockkostym är en klassiker. Nils Poppe skulle inte kunna göra det bättre.

Fru Potts – Carina Söderman; Chip – Torsten Edén Fotograf: Katja Tauberman

Carina Söderman som spelar Fru Potts  har en underbar röst som håller mig trollbunden under det klassiska numret ”Skönhet inuti”. 
Det hela inramas på ett magiskt sätt av Dan Potras kostymer, Miles Hoares vacka  koreografi och regissören Linus Fellboms stämningsfulla ljussättning. 

Nina Pressing som spelar Dammvippan Babette har bra kemi med Lumiere och är mycket underhållande när hon åker omkring på sin skaftdammsugare som en variant på gubben i lådan.

Lotte Ohlander gör ett charmigt porträtt av operasångerskan madame de la grande bouche  som blivit en garderob. 

Fyra juniorer delar på rollen som Tekoppen Chip. På premiären spelades Chip av Torsten Edén med stor charm och inlevelse. 

Greppet att låta den förtrollande personalen åka runt på elcyklar är väldigt innovativt och kul. Dammvippan har en elscooter som påminner om en skaftdammsugare, men de andra har hjulen under sin ljustake , kopp, tekanna och klockställ.

Numret blir vår gäst är helt outstanding . Det känns inte som lilla  Malmö utan som Broadway i New York. Hela upplägget med musik, koreografi och kostym är makalöst bra.  

När ensemblen fått en flera minuter lång stående ovation och ridån gått ner, så kände jag spontant att jag ville ropa ut vad som är kutym under lundaspexen 

EN GÅNG TILL , EN GÅNG TILL 

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.