GALAKVÄLL PÅ OPERAN MED BLÄNDANDE SKÅDESPELARE

0
Cupido - Kristine Nowlain; Juno - Maria Streiffert; Minerva - Naja Mondrad Hansen; Jupiter - Loa Falkman; Thalia - Marianne Mörck; Diana - Klara Ek.. Fotograf: Mats Bäcker

Med anledning av Malmö Operas 75 års jubileum så firar man det genom att sätta upp Offenbachs helaftons föreställning Orfeus i underjorden.

Det har länge varit en önskan från publiken att Malmö Opera spelade en operett. Den röda lampan lyser skarpt ovanför entrén för att signalera att i kväll är det fullsatt, slutsålt och proppfullt i pausserveringen. 

 Det är en föreställning med bra tempo och många glada skratt. Andreas T Ohlsson är rasande skicklig i sitt manusskrivande och har lyckats stoppa in massor med roliga infall och finurligheter i texten . Man får hänga med så man inte missar något litet guldkorn.  

Eir Inderhaug som spelar Eurydike  inleder föreställningen sprudlande av  energi. Hon  påminner om en speedad Lena Nyman när hon var topp . 

Redan från början förstår man att det kommer att bli ett högt tempo med många anspelningar på kända nöjesfenomen. Loa Falkman som spelar Jupiter, Olympens härskare är en mästare på att leverera dräpande repliker. Hans distanslösa tonfall och skarpa förmåga att betona orden i sina repliker är otroligt underhållande. 

När Jupiter hållit tal så länge att alla somnat krig bordet och han vill skåla så får Thalia (Marianne Mörck) var med i skålen då de andra tuppat av. Jupiter som är så uppe i sig själv fortsätter skåla med de andra gästerna så Thalia får springa bort till den gästen och försöka väcka den. Då det inte går får Thalia skåla i den personens ställe. Helt plötsligt har det blivit Grevinnan och betjänten där Thalia byter karaktär och bräker på skånska ”Oh vad treivlet att va häääär”.  Som Thalia visar Marianne Mörck vilken stjärna hon är. Vid hennes första entré får hon en stor spontan applåd av publiken. 

Richard Söderberg gör ett styvt jobb som vän av ordningen. Han tillrättavisar alla som inte gör exakt så som han vill att operetten skall spelas. Han sitter från början i salongen men lyckas mygla in sig i förställningen genom att sno en kavaj av en ur serveringspersonalen. När han skall presenteras som Orfeus gode vän så tar han och virar in sig i en gardin , för att få den att likna en toga.Thalia har också synpunkter på hur föreställningen spelas men här är det mer att hon upprörs över hur mycket som ändrats i Glucks opera version om myten kring Orfeus och Eurydike.

Pluto – Richard Hamrin; Kerberos – Johannes Wanselow
Fotograf: Mats Bäcker

I andra akten kommer enligt mig Nils Poppes efterträdare Johannes Wanselow  in på scenen som den trehövdade hunden Kerberos. Då han haft en one man show i 10 min kommer Thalia in på scen och säger att nu räcker det,  nu måste du föra pjäsen framåt. Sedan blir det bara roligare och roligare. Alla gudarna med Jupiter i spetsen skall åka ner till underjorden för att rädda Eurydike från Pluto. Jupiter skall ändra skepnad för att inte bli påkommen med att fraternisera med en människa  eller upptäckt av sin bror Pluto. Han blir till en fluga som svävar över Eurydike gömd under ett lakan.

Föreställningen är tre timmar inklusive paus, men då alla skådespelarna tävlar med varandra om att ha de bästa onliners eller springa och gömma sig under bordet eller ha danstävling då alla damerna sprattlar med benen och lyfter på kjolen så rusar tiden i väg. Conny Thimander är t.ex  som klippt och skuren för sin roll som Merkurius.
Ibland verkar det som operetten har spåret ur i ett fyrverkeri av vassa repliker och soloframträdanden, men så ändrar verket karaktär och det blir för några minuter en konventionell opera.
Orfeus i underjorden är och har extra allt . För priset av en biljett så får du dig serverat : opera, fars, kuplett, krogshow och bländande skådespeleri. 

Vill du ha något med mer sälta som får fram mer katarasis och är mer samhällskritisk så får du nog vända dig till Malmö Dramatiska teater.
Min rubrik är en hommage till Bröderna Marx film ” A Night at the Opera”. Jag kan förstå att många kan tycka att operetten kanske skulle vara lite stramare i sin form och inte fullt så full av upptåg och glytterier, men jag tror att den publik som man vänder sig till kommer att bli mycket nöjda med nuvarande form. Offenbach hade ju en vana att ändra i föreställningen när han ville belysa något samhällsfenomen. Det privilegiet har också Malmö Opera om de nu anser att det är på sin plats. Inget är hugget i sten när det gäller Offenbach`s Eurydike i Underjorden .

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.