Magnetstimulering av hjärnan prövas som alternativ behandling vid schizofreni eller depression

0
foto: Akademiska sjukhuset

Kan magnetstimulering av hjärnan hjälpa patienter med schizofreni eller depression, som ofta lider av motivationsbrist och glädjelöshet?

Det ska en pågående klinisk studie på Akademiska sjukhuset undersöka. Sedan en tid tillbaka erbjuds behandlingen även i rutinsjukvården till patienter med svårbehandlad depression med goda resultat. – Vår förhoppning är att magnetstimulering ska ha effekt på motivationsbrist och apati, vanliga symtom vid schizofreni som det idag inte finns någon behandling för, säger Robert Bodén, överläkare på mottagningen för hjärnstimulering vid Akademiska sjukhuset.

Transkraniell magnetstimulering (rTMS) innebär att en elektromagnet sätts mot huvudet.

Magneten producerar ett snabbt varierande magnetfält som framkallar ett svagt elektriskt fält i hjärnbarken. Detta leder till att den elektriska aktiviteten antingen kan ökas eller minskas i de nervceller hjärnan som tar emot och överför nervimpulser. Behandlingen ska inte förväxlas med elbehandling, ECT, som fortfarande är den ojämförligt mest effektiva behandlingen mot svåra depressioner.
I Sverige var magnetstimulering fram till 2016 endast rekommenderad att ges till patienter med depression inom ramen för forskningsprojekt. Då kom Socialstyrelsen med nya riktlinjer som innebär att behandlingen ses som ett alternativ vid svårbehandlad depression.
I många andra delar av världen har det dock sedan länge varit en godkänd behandling för depression.
I den pågående TMS-studien på Akademiska sjukhuset inkluderas både patienter med depression och schizofreni. Forskarna använder en nyutvecklad form av magnetstimulering, som innebär att hjärnstimuleringen ges mer djupgående, mittöver pannloben, i stället för som tidigare på vänstra pannloben. Patienterna får behandling två gång per dag i två till tre veckor, istället för som i sedvanlig klinisk behandling, en gång per dag under tre till sex veckor.
– Vi har flera solskenshistorier, där patienter med svårbehandlad depression, som tidigare levt instängda bakom nedfällda persienner, utan arbete och sociala kontakter, kunnat återgå till arbetslivet och knyta kontakt med vänner igen, berättar Robert Bodén. Han ser magnetstimulering som ett bra tillägg i behandlingsarsenalen för den stora grupp patienter med svårbehandlad depression som inte har tillräcklig effekt av samtalsterapi och läkemedelsbehandling.

– I vår studie undersöker vi om det går att effektivisera TMS-behandlingen så att behandlingstiden blir kortare för patienter med depression och om det blir bättre effekt med ett nytt behandlingsområde i hjärnan. Vi försöker också genom denna studie förstå sjukdomsmekanismer och hur de förändras av TMS-behandlingen. Söktrycket är högt, även från sjukvårdsregionen och övriga landet. Det gäller både personer som vill delta i studien och som önskar få behandlingen kliniskt, berättar Robert Bodén.

– Vi är i blygsam uppstartsfas kliniskt, men vår förhoppning är att få utöka verksamheten på sikt. Det här är en ny behandlingsmetod och nu gäller det för oss att lära oss vilka patienter som har bäst nytta av behandlingen, till exempel verkar ålder och typ av depression spela roll. Han ger exempel på enstaka patienter med medelsvår depression som inte fått tillräckligt bra effekt av elbehandling, men däremot mått bra efter magnetstimulering. En nackdel med elbehandling menar han är att patienten måste fasta innan och vara sövd under behandlingen, vilket gör att återhämtningen efter varje behandlingstillfälle tar längre tid.
Vid svåra depressioner när man tappat verklighetsförankringen, eller är helt sängliggande och slutar äta och dricka är dock ECT fortfarande den ojämförligt mest effektiva behandlingen. Hur man svarar på ECT respektive magnetstimulering har delvis med åldern att göra.

– Depressioner skiljer sig biologiskt hos yngre jämfört med äldre, det är troligtvis egentligen olika sjukdomar. Generellt svarar äldre bättre på ECT medan magnetstimulering passar bättre för yngre. Detta har också en fysikalisk förklaring. Hjärnan tenderar att minska i volym när man blir äldre och magnetstimulering når inte så djupt in i skallen och har då svårt att nå ned till hjärnbarken, avrundar Robert Bodén.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.