Mycket paljetter och show i musikalen Pippin

Lördagen den 27 januari är det premiär för Malmö Operas nya musikal “Pippin”. Veckotidningen träffade regissören Ronnie Danielsson drygt en vecka innan premiär på Operan.
Hur känns det nu veckan innan premiär ? Är det mesta på plats

Mycket är på plats , men inte allt och det är lite nervöst. Detta är ett svårt verk , det har aldrig spelats i Sverige tidigare och det tror jag beror på att den har en lite knepig historia, som det gäller att fånga upp.
Vad var det som lockade dig att sätta upp Pippin ?
Jag fick en utmaning av min tidigare chef att sätta upp Pippin. Så började jag titta på den och tänkte ”det kan vara en bra utmaning för mig då jag tidigare har gjort saker som jag själv har föreslagit och känt för. Nu skall jag istället gå in i ett verk och det har varit en spännande resa men svår.

Du tituleras Musikalkungen av Malmö Opera .Är det en slump att du blev musikalkung ?
Jag är ju utbildad inom teatern ,och jag har jobbat mycket med teater. Jag har precis satt upp både Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta som ju är teater, men jag har ju valt att göra mycket musikaler ,och det tycker jag är kul, det är en fin form. Har man en bra historia att berätta så går den in i huvudet  och har man bra musik så går den in i hjärtat. Så blir hjärtat och hjärnan ett. När jag satt på Malmö Opera när jag var yngre, så sitter orkestern nere i diket i vanliga fall och jag satt ju inte så nära och lite längre upp och då var ju orkesterdiket bara ett stort svart hål. Ibland såg man en rygg och några armar, det var allt jag såg av orkestern. Jag tycker det är synd när det är musikteater att orkestern inte är synlig så jag har alltid velat ha dem synliga, framme på scenen. Hur långt framme beror ju på hur stor orkestern är då den tar ju plats. Men nu i detta fallet så har vi dem på vridscenen och kan ha dem både på och av scenen, och ganska långt fram och det känns kul nu när man gör musikteater, att musiken finns närvarande.
Hur skiljer sig originalet från din version ?
Orginalet på 70-talet var en dansföreställning som var koreograferad av Bob Fosse, det som kom 2014, var en cirkusversion. Vår version är en version som har tagit intryck av teater och show, så det är väldigt mycket paljetter och show, men den har ändå en grund som berättar en historia så som teatern gör. Rollbesättningen gör vi tillsammans. Teaterchefen, jag och teamet tillsammans. Jag känner till de flesta musikalartister efter flera produktioner men vi har också auditions inför varje produktion.