Bob Hund släpper dubbelvinylen “Det allra näst bästa” med 20 tidigare outgivna låtar från 90-talet.

0

Vinylen släpps 10 februari endast på vinyl.

Såvida inte hela den limiterade upplagan om 1 000 redan då är slutsåld. Då släpps den även digitalt. Annars får hugande streaminglyssnare snällt vänta till upplagan är slutsåld. Först då släpps den även digitalt. Ett hot eller ett löfte.

Första singeln heter “Skräck eller lycka?” och  släpptes 7 januari andra singeln heter “Du och jag är som X och Y” och släpps 28 februari,

bob hund förvånar alltid. Men den här gången kanske ändå med viss igenkänning.

Nu släpper bandet “Det allra näst bästa”, 20 tidigare outgivna studioinspelningar från 90-talet. Några av låtarna har spelats live, andra har aldrig hörts igen efter inspelningen – alla blev bortvalda av olika skäl. Det är helt enkelt en studioskiva som legat inlåst länge.

Gitarristen Conny Nimmersjö inledde en djupdykning i bob hunds omfattande arkiv och lyssnade igenom 2–300 timmars musik och digitaliserade alla gamla DAT-kassetter för att sedan tillsammans med resten av bandet välja ut 20 låtar för dubbelvinylen. Inspelningarna är gjorda i Tambourine Studios i Malmö, Silence-studion i Koppom, In Deep Studios i Stockholm och den egna studion i Solna. När urvalet gjordes var de två viktigaste kriterierna att låtarna skulle vara bra och att de skulle vara lyssningsbara.

Conny Nimmersjö berättar:
– Vi har spelat in hur mycket som helst, vi har säkert 200 kassetter med outgivna låtidéer, men här satte vi en gräns: allt skulle vara av bra ljudkvalitet, så alltså inspelat i studio. Enda undantaget är en demo av Fåntratt som är med, som vi spelade in med tvåkanals DAT-kassett i replokalen, och den råkade låta bra. Den har samma riff som låten som sen blev Sista beställningen.

“Äh, den tar vi om! Den blev ju lika känslig som…” (Jonas om Drottninghög)

I några av låtarna finns element som kan kännas igen från senare släppta låtar. Det är så bob hund jobbar, de skapar låtpartier som behöver hitta syskon för att bli en hel låt. Ibland kan ett parti sticka ut för mycket för att passa ihop med något annat, och då blir det lämnat som ett litet skepp på havet, ofärdigt, utan att bli en hel låt.

Foto: Håkan Lindell

Att just de här låtarna hamnade i frysen när det begav sig har för varje låt en mycket speciell anledning, den ena mer obegriplig än den andra.
– Vissa låtar är mer grungerockiga än det vi valde att ge ut som var mer indie. Det fanns alltid en spänning i bandet, vi var några som kom från ett punkhåll och några som kom från synthhållet, så vi har alltid dragit och slitit mellan ett mer poppigt och ett mer skränigt uttryck. Man kan säga att det här är den förlorande sidans skiva, förklarar Conny.

– Jag kan bli förvånad nu när man går tillbaka och tittar på valen, “Vad var det som gjorde att vi valde bort den här?” Det kan ha varit på helt lösa grunder som man inte förstår alls idag, säger Per Sunding, producent på bob hunds första två album.

– Jag minns en gång när vi gjort färdigt en av skivorna och lyssnade igenom den. Ångesten i slutskedet, ”lägga-sista-handen-på-soundet-innan-vi-kan-säga-att-nu-är-det-klart-processen”, som nog de flesta kan känna igen sig i, stod ut som ett särdrag för hela bandet men i synnerhet Johnny. Danskarna kallar det för att knæppe fluer eller flueknæpperi (fritt översatt: knulla mygg eller myggknulleri).

För Johnny Essing tar sig denna process bibliska format. Efter en veckas eget vridande mellan två frekvensvolymer med en millimeters skillnad sa han: “Den här musiken, den lämnar mig fullkomligt likgiltig.”
Per skrattar: – Det är det tristaste omdöme man kan ge något när man har jobbat och slitit dygnet runt i några månader! Men det är bara ångest som pratar där i slutet.

“Vilket ställ! Det svänger!” (Thomas om Överspelad glädje)

“Ska du hänga med? Ah näeee!!!” är förstås en tidigare version av “Skall du hänga med? Nä!!” men ingen av bandmedlemmarna har något som helst minne av när den spelades in.
– Den dök bara upp på en kassett, “Vad är det här?!” Uppenbarligen har någon gjort den, men vi vet inte ens vem det är som spelar klockspelet. Den var bland det roligaste att hitta, den är som en helt annan låt, säger Conny.

En av bandets mest legendariska livelåtar kommer nu äntligen ut i en ordentligt studioinspelad version: “Edvin Medvind”. Den var en av de första låtar bob hund spelade in och släpptes på limiterad vinylsingel 1994, men då med medvetet dåligt lofi-ljud inspelad i replokalen. Inspelningen på skivan är från januari 1996 i Tambourine Studios med Per Sunding som producent.
Per Sunding minns: – För mig har hela den perioden när jag lärde känna dem en air av förälskelse. Det var som att luften vibrerade på ett speciellt sätt, och det hängde ihop med dem och deras toner. 

Även omslaget till skivan är gjort på 90-talet, självklart av bob hunds ständige formgivare Martin Kann. Enligt Martin själv en skiss som blev näst bäst till förmån för ett bättre omslag.

Det mesta på “Det allra näst bästa” var bra precis som det var, men två låtar har fått en ommixning av Per Sunding i Tambourine Studios, några har redigerats och alla ljudförbättrats av Hans Olsson i Svenska Grammofonstudion, och ett pålägg har gjorts.

Conny Nimmersjö berättar:
– Christian Gabel var ju inte med på den tiden, så han fick dubblera en melodi på melodica, så att han sen kan säga att han räddade hela skivan!

bob hund är:
Thomas Öberg: sång
Johnny Essing: gitarr
Conny Nimmersjö: gitarr
Mats Hellquist: bas
Jonas Jonasson: synth
Mats Andersson: trummor fram till 2009
Christian Gabel: trummor sedan 2009

Skivan:
Albumet är en 180-grams dubbelvinyl som trycks i 1 000 exemplar av Adrian Recordings och Silence Records i samarbete. Med den exklusiva förpackningen är det en påkostad samlarprodukt som väger hela 1 kg.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.