Redan från första rutan ler jag med hela ansiktet. det kommer inte som en överrasknng att the cardcounter blev nominerad till bästa film under venedig filmfestival förra året.
Paul Schrader är en av de tunga regissörerna från 80 talet som gjorde klassikerna American Gigolo och Cat people.
Själv anser han att första raden i hans dödsruna kommer att vara: Schrader skrev manuset till Taxidriver baserat på hans egna erfarenheter av Los Angeles som ung.
Martin Scorsese är med som producent och därför är inramningen av filmen i casinomiljö var annars. Scorseses film Casino är en klassiker.
Schrader är en av anledningarna till att jag blev filmkritiker.Jag såg american gigolo 10 gånger och drömde om USA redan som tonåring. Hans filmer är lite som ett Kinderägg.De innehåller oftast 3 överraskningar i en film. Hans filmer är alltid inpackade i snygga fodral med en spännande story. Hans återkommande tema är
kärleks relationer mellan dysfunktionella personer i den miljö som helt spårar ur.
Filmen börjar alltid i solsken men i mitten av filmen blir det ett totalt mörker som kryper in under skinnet.
Huvudrollsinnehavaren Oscar Isaac är fenomenal i sin roll som William Tell .
Jag har tidigare sett honom i Alicia Vikanders science fiction film Ex Machina och senast i Dune. Han har en spelstil som påminner om Humphrey Bogart eller Robert Redford, som är två personliga favoriter.
Isaacs motspelare Tye Sheridan är också otroligt bra som en vilsen tonåring som är ute efter hämnd trots att han är knappt torr bakom öronen.
Jag hade aldrig sett Tiffany Haddish förut så jag blev väldigt förvånad över att hon vanligtvis spelar i komedier och popcornfilmer. I The Cardcounter spelar hon en övertygande dramaroll.
Hon är känd för att hon visar sig bara topless om hon är den som får mest betalt i filmen. Halle Berry fick t.ex 500.000 dollar extra för en 3 min lång topless scen i filmen Swordfish. Lauren Hutton är topless i American Gigolo.Nastasia Kinski är topless i catpeople, men i Cardcounter behåller Tiffany behån på när det blir dags för den obligatoriska kärleks scenen vilket måste betyda att Oscar är den som fått mest betalt 😉 Skådespelarna och manuset är absolut den stora behållningen av filmen. Inte specialeffekterna. Fotot och regin är verkligen den gamla skolan då Schrader tar god tid på sig att visa det han vill förmedla. Det är nästan teater. Dagens trailers är anpassade för det undermedvetna. Det är ”typ” Diabilder som passerar förbi i en rasande takt. Om en scen är längre än 30 sekunder så får klipparen bakläxa. Man kan lätt få den uppfattningen att det utspelar sig på 60 talet då scenografin är väldigt avskalad.Det svåraste när du skall göra en film är storyn. Därför är det väldigt vanligt att filmbolagen gör flera uppföljare till en succé .Cardteller är på så sätt unik, då den vilar på en kompakt story med flera överraskningar.
The Cardcounter är ett mästerverk trots att den inte innehåller några utanför branschen kända skådespelare, en känd regissör, eller 30 min cgi
( specialeffekter) . Även om Schrader är en ikon i branchen måste Martin Scorseses namn stå överst på filmaffischen.
The Cardcounter har även en annan av mina filmtekniska favoriter, en voice over ( huvudrollens berättarröst) . Där vi får höra hans tankar, hans resonemang kring livet. Han skriver även dagbok och vi får då höra vad han skriver ner. Jag gillar voice over då det ger oss en inblick i personens kärna.
Min favorit när det gäller voice over är Rick Deckard i Ridley Scotts film Bladerunner från 1982. Scott ångrade sig senare och tog bort Deckards voice over i regissörens version som sedan kom ut på video ( innan netflix fanns filmer på en fysisk app som hette videoband. Du får fråga dina föräldrar vad det var ). Det går dock att få tag på orginalversionen från 1982 genom att skaffa sig Bladerunner boxen med flera olika versioner av filmen.
Schraders motto är alltid ”The struggle is real”
The Cardteller är ett otroligt skickligt hantverk .
